Jag vill berätta om min städhjälp. Detta har jag aldrig gjort förr, mig veterligen. Det har nog att göra med två saker. Dels så har jag haft en inställning att jag inte vill dela alltför mycket om mitt privatliv här. Å andra sidan har jag också valt att hålla folk i min närhet anonyma. Nu har jag däremot talat med min städhjälp som sagt att detta är helt OK. Hon tyckte till och med att det skulle vara kul att bli omnämnd. Det är mot detta som jag nu skriver dagens inlägg.
Samarbetet mellan mig och min städhjälp började för 4 år sedan. Tiden går fort, inser jag. Det började med att jag och min familj tog hjälp med regelbunden hemstädning. Vi fick inte livet att gå ihop samtidigt som vi ville ha städat hemma. Det satt långt inne för oss att skaffa städhjälp. Jag minns knappt varför. När vi väl tog steget kände jag att det var så himla självklart. Men så är det kanske med mycket.
Hon är vår städhjälp och så har det varit länge. En gång i veckan under 4 års tid, nästan helt utan undantag. Men hon är inte bara städhjälp. Hon har gått och blivit en vän till familjen. Nu har det blivit så att vi, varje torsdag, bjuder henne på middag. Det är barnens favoritdag på hela veckan, just därför. Vissa gånger så har hon sovit över på soffan och varit med oss hela morgonen efter. Jag skjutsar henne ibland till andra jobb och, ja – hon har blivit lite av en familjemedlem. Från städhjälp till syster, moster eller vad man nu vill säga.
Det finns flera saker som jag uppskattar med henne, våra kära städhjälp sedan så lång tid. För det första så är hon en av de mest omhändertagande människorna jag någonsin träffat. Hon har ett varmt hjärta och bryr sig verkligen om de som står henne nära. Det är väldigt fint. En annan aspekt av henne som jag verkligen uppskattar är hennes förmåga att lösa problem. Jag menar, hon är världens bästa städhjälp. Det finns en anledning till det. En städhjälp måste kunna lösa problem hen stöter på. Detta är just exakt vad hon gör – gång på gång, vecka ut och vecka in.